KANINJAKT

Den lilla rymlingen...

I fredagskväll när jag skulle ge kaninen mat och vatten innan jag hoppade ner i den varma sköna sängen, var han BORTA! Som i försvunnen, inte i hagen, ingenstans! Han är liten och kolsvart, det var kallt och lika kolsvart ute. PANIK!! Hur skulle vi hitta honom i mörkret när man inte hade en aaaning om vilket håll han skuttat åt, vi bor i skogen, VÄLDIGT i skogen... C:a 40 minuter senare, efter tårar och skratt hittar jag honom sittandes ute på allmänningen där vi brukar parkera bilen, nu är han i säkerhet igen. DUMMA KANIN!!!

Igår var det den 17:e... 5 år sedan Ola lades i respirator för att en vecka senare somna in för gott, igår var en RIKTIGT dålig dag på alldeles för många sätt. Jag känner mig helt slut på ork, livslust, vilja och kraft. Vill bara sova och vara osynlig...

I eftermiddag åker vi till Karlstad och stannar till på tisdag eller onsdag, ska bli skönt att få komma hemifrån en stund.

Mina tankar går idag till Sabina, mitt hjärta gråter för er skull.