man kan lära/inte lära sina barn. Att ladda ner olagligt på nätet tex. Hur många gör inte det och tycker det är okej? JAG köper alla de filmer, spel, skivor etc som mina barn vill ha. ALDRIG, att jag säger nej det är onödigt det finns att ladda ner på internet! Jag vet att den debatten varit uppe tidigare då var det snack om att barnen var så små så de visste inte var det kom ifrån och jidder jadder. Okej, så det barnen inte vet är lagligt? Nja skulle inte tro det! Men här är det en annan diskussion. Alla har inte råd att köpa och en del tycker att det är en fjantig lag, gör DE argumenten att det är okej? I mina ögon nej, men det är i mina ögon.
Köra för fort, hur är det med det? ÄR det okej att köra för fort med barnen i bilen? 1. Det är olagligt. 2. Man riskerar sitt barns liv. 3. Man visar barnet att det är okej att vara olaglig! Gå mot röd gubbe, är det okej? Cykla utan hjälm? Byta fil utan att blinka kostar 1200:- eftersom det är ett lagbrott, hur många gör inte det när barnen är med?? Jag kör för fort, jag cyklar utan hjälm men jag använder blinkers är jag okej då? Vem avgör det?
JAG dömer ingen för hur den lever sitt liv så länge de inte slår sina barn, sina djur eller sin respektive! (ja okej det finns några saker till som inte är okej men jag orkar inte ta dom här)
söndag 14 augusti 2011
LÄGGER MIG I MEN UTANFÖR...
Följde intresserat en debatt på ett föräldraforum igår. Debatten om alkohol hemma innan man fyllt 18 år. Intressant att se hur andra resonerar, beklagligt att se att man måste vara elak, sarkastisk och ironisk. Vi är många som är föräldrar här på vår jord, de allra flesta av oss gör det som vi anser vara rätt för just vårt/våra barn och vill bli respekterade för det. De allra flesta föräldrar vill sina barn det allra bästa i livet. Många lyckas fullt ut, en del lite sämre och en del inte alls... Man kan vara en bra förälder och man kan vara en dålig förälder, jag tror många av oss är lite av varje faktiskt. Jag är det definitivt, utan tvekan. Men jag är alltid den bästa för mina barn, även de dagar jag tar lite sämre beslut! Jag är den enda förälder de har så de får helt enkelt hålla till godo. Men om jag nu ska ha en åsikt i ärendet, för det HAR jag ju så kommer den här; som liten Kockis fick jag INGET som de andra barnen hade. Jag hade alltid begagnade kläder, inga rullskridskor, var alltid ensam hemma för pappa jobbade, hade aldrig glass och godispengar på lördagarna, fick aldrig följa med till stan när jag blev tonåring, fick inte vara ute efter klockan 19 ( det gällde till den dagen jag flyttade hemifrån), för varje minut jag kom försent hem fick jag en dags utegångsförbud etc etc i det oändliga...! Min pappa slog mig aldrig men han var en mästare på att tiga ihjäl mig. Jag klagade aldrig, jag älskade min pappa och hade gjort ff om han levt MEN han satte ribban för min ungdom.
Vid 12 års ålder började jag rymma hemifrån, jag stal småpengar i hans sparburk för att kunna ta bussen till stan och vara med de 'coola' kompisarna, de som fick åka till stan och dessutom hade pengar med sig hemifrån. Min pappa blev aldrig arg, han bara inte pratade med mig... Jag drack aldrig sprit, rökte inte och följde inte med killar hem. Det gjorde mina 'coola' kompisar, jag vågade inte helt enkelt, vad jag var rädd för vet jag inte än idag. Men helt klart är att min pappa var en auktoritet, han visste vad han ville och fick det gjort. När jag var på hans 50 års fest som tvåbarnsmamma drack jag saft till maten för att jag inte vågade tacka ja till vin, fast han bjöd... Jag började röka som 17 åring, aldrig att jag tände en cigarett inför pappa. Han rökte själv så det borde ju inte varit ett problem att tända en cigg när jag var 25år och hade egen familj, men nej...!
Som mamma är jag min pappas raka motsats. Mina barn får alltid en slant när de ska iväg med kompisar. De får NYA kläder. De får alltid följa med på det som deras vänner gör. Jag hämtar och lämnar in absurdum för att de ska känna att det är okej att vara iväg på kul saker osv osv. Dessutom får de (näe inte Fjonkan förståss) smaka på alkohol hemma! En cider till maten eller ett glas champagne när vi firar nåt, allt för att de ska känna att det är normalt. MEN och här kommer det stora menet; de VET att det inte är okej att dricka någon annanstans. Mina regler gäller även här, precis som i alla andra sammanhang. Jag BESTÄMMER PUNKT!
Hur vet jag att det funkar? För oss funkar det eftersom jag är väldigt konsekvent i mitt sätt att vara mamma. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej, det finns inget emellan. Tjat lönar sig inte! Nu är stora J 21 år, K 18 år och E 17 år. Vi har en gräns här hemma för att få dricka alkohol vid 16 år. J, började gå ut med sina kompisar vid 19 års ålder, inte en dag innan dess och det var helt hans eget beslut. K har ff inte varit ute en enda gång och E frågar inte ens! K's kompisar har nästan ALLIHOPA varit till Magaluf, Cypern, Turkiet i sommar på rena suparresor, K fattar inte vitsen med det hela...! E's kompisar har hela Facebook fyllt med statusuppdateringar om hur fulla de är, massa lättklädda bilder osv. Stora E har inte en gång i sommar frågat om att få gå på fest, hon får gå på fest när hon fyllt 18 år och det vet hon om. Inte en enda gång har jag behövt hämta mina barn på fyllan, inte en enda! Och jag har TRE tonåringar! Men som sagt, det här funkar för oss och vi är långt ifrån en 'vanlig' familj!
Sen var det en annan gej som fångade mitt intresse i debatten och det var huruvida barnen var mer eller mindre ouppfostrade för att de fick smaka alkohol hemma?! Mina barn (återigen så handlar det här om just MINA barn) är de mest väluppfostrade barn man kan tänka sig. Artiga, vänliga, hjälpsamma, trevliga osv. Jag får OFTA höra hur väl jag lyckats med dem trots att vi haft det så kämpigt. J, jobbar på förskola och är MYCKET uppskattad av barn, föräldrar och personal just för att han är en sån fin personlighet. Han får t.o.m komma hem till barnen och vara barnvakt för han är så bra med barn. Samma sak med K, på hans jobb är de lyriska över hur bra han samarbetar, hur initiativrik han är, ordningsam och artig mot kunderna. Stora E, ja hon är rektorns favorit just nu. Alltid leende, hjälpsam, företagsam och i betyget var det endast MVG'n. Så ja... Jag tycker att jag lyckats med mina barn även fast de fått en cider eller ett glas skumpa innan de fyllt 18 år!
Hur blev det med mitt eget liv? Jo jag har EN tvångstanke som innebär att jag MÅSTE dricka vin till maten för att känna mig vuxen, att visa att ingen bestämmer över mig. Pappas 50 års dag kommer aldrig lämna min skalle. Så idag dricker jag ett glas vin till maten VARJE dag vare sig det smakar gott eller inte, bara för att visa mig själv att jag kan göra det. Att ingen säger att jag inte får. Så kan det oxå gå!
NU kan ni se ner på mig, pissa på mig och tycka att jag är hemsk. Enligt mitt tänk, är jag samma Kockis som igår. Men det är ju bara mitt sätt att se på det. Alla är vi olika och JAG respekterar det! Over and out!
Vid 12 års ålder började jag rymma hemifrån, jag stal småpengar i hans sparburk för att kunna ta bussen till stan och vara med de 'coola' kompisarna, de som fick åka till stan och dessutom hade pengar med sig hemifrån. Min pappa blev aldrig arg, han bara inte pratade med mig... Jag drack aldrig sprit, rökte inte och följde inte med killar hem. Det gjorde mina 'coola' kompisar, jag vågade inte helt enkelt, vad jag var rädd för vet jag inte än idag. Men helt klart är att min pappa var en auktoritet, han visste vad han ville och fick det gjort. När jag var på hans 50 års fest som tvåbarnsmamma drack jag saft till maten för att jag inte vågade tacka ja till vin, fast han bjöd... Jag började röka som 17 åring, aldrig att jag tände en cigarett inför pappa. Han rökte själv så det borde ju inte varit ett problem att tända en cigg när jag var 25år och hade egen familj, men nej...!
Som mamma är jag min pappas raka motsats. Mina barn får alltid en slant när de ska iväg med kompisar. De får NYA kläder. De får alltid följa med på det som deras vänner gör. Jag hämtar och lämnar in absurdum för att de ska känna att det är okej att vara iväg på kul saker osv osv. Dessutom får de (näe inte Fjonkan förståss) smaka på alkohol hemma! En cider till maten eller ett glas champagne när vi firar nåt, allt för att de ska känna att det är normalt. MEN och här kommer det stora menet; de VET att det inte är okej att dricka någon annanstans. Mina regler gäller även här, precis som i alla andra sammanhang. Jag BESTÄMMER PUNKT!
Hur vet jag att det funkar? För oss funkar det eftersom jag är väldigt konsekvent i mitt sätt att vara mamma. Ett ja är ett ja och ett nej är ett nej, det finns inget emellan. Tjat lönar sig inte! Nu är stora J 21 år, K 18 år och E 17 år. Vi har en gräns här hemma för att få dricka alkohol vid 16 år. J, började gå ut med sina kompisar vid 19 års ålder, inte en dag innan dess och det var helt hans eget beslut. K har ff inte varit ute en enda gång och E frågar inte ens! K's kompisar har nästan ALLIHOPA varit till Magaluf, Cypern, Turkiet i sommar på rena suparresor, K fattar inte vitsen med det hela...! E's kompisar har hela Facebook fyllt med statusuppdateringar om hur fulla de är, massa lättklädda bilder osv. Stora E har inte en gång i sommar frågat om att få gå på fest, hon får gå på fest när hon fyllt 18 år och det vet hon om. Inte en enda gång har jag behövt hämta mina barn på fyllan, inte en enda! Och jag har TRE tonåringar! Men som sagt, det här funkar för oss och vi är långt ifrån en 'vanlig' familj!
Sen var det en annan gej som fångade mitt intresse i debatten och det var huruvida barnen var mer eller mindre ouppfostrade för att de fick smaka alkohol hemma?! Mina barn (återigen så handlar det här om just MINA barn) är de mest väluppfostrade barn man kan tänka sig. Artiga, vänliga, hjälpsamma, trevliga osv. Jag får OFTA höra hur väl jag lyckats med dem trots att vi haft det så kämpigt. J, jobbar på förskola och är MYCKET uppskattad av barn, föräldrar och personal just för att han är en sån fin personlighet. Han får t.o.m komma hem till barnen och vara barnvakt för han är så bra med barn. Samma sak med K, på hans jobb är de lyriska över hur bra han samarbetar, hur initiativrik han är, ordningsam och artig mot kunderna. Stora E, ja hon är rektorns favorit just nu. Alltid leende, hjälpsam, företagsam och i betyget var det endast MVG'n. Så ja... Jag tycker att jag lyckats med mina barn även fast de fått en cider eller ett glas skumpa innan de fyllt 18 år!
Hur blev det med mitt eget liv? Jo jag har EN tvångstanke som innebär att jag MÅSTE dricka vin till maten för att känna mig vuxen, att visa att ingen bestämmer över mig. Pappas 50 års dag kommer aldrig lämna min skalle. Så idag dricker jag ett glas vin till maten VARJE dag vare sig det smakar gott eller inte, bara för att visa mig själv att jag kan göra det. Att ingen säger att jag inte får. Så kan det oxå gå!
NU kan ni se ner på mig, pissa på mig och tycka att jag är hemsk. Enligt mitt tänk, är jag samma Kockis som igår. Men det är ju bara mitt sätt att se på det. Alla är vi olika och JAG respekterar det! Over and out!
måndag 1 augusti 2011
TVÅ ÅR...!
Var tar tiden vägen egentligen? Sekunder blir till minuter som blir till timmar som blir till dagar som blir till veckor som blir till månader och vips har ett år till passerat...!
Idag är det två år sedan fina svärmor dog. Vi pratar om henne här hemma mellan varven, då känns det som att hon levde förra veckan. Två år är en lång tid och jättekort. Fjonk har börjat skolan och gått ut både ettan och tvåan. Både E och K har hunnit börja gymnasiet och J har bytt jobb. Jag har tagit körkort och bytt bil tre gånger ;-) Vi har skaffat hund och han har redan hunnit bo hos oss i ett helt år. Köket är renoverat och soffan är ny... Vi har varit på Rhodos i olika konstellationer, i Göteborg, i Värmland, i Ullared, i Dalarna, i Västerås och på ett gäng kryssningar. Ändå känns det som att vi inte hunnit med ett skit på två år. Jaja, vilket bladder det blev av det här då. Hur som helst, hennes liv var allt för svårt för henne att leva så vi är alla överens om hon har det bättre nu. Det är så man måste se på det, inte vara ego och tänka på de som blev kvar utan faktiskt minnas hur hon led av att leva... Även innan cancern tog över hennes kropp!
I minnet evigt bevarad, du fattas oss
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
