Jag har sååå mycket att vara tacksam över. Mina underbara barn, min älskling, att vi bor i ett fint hus, att vi har råd att resa och äta gott... Vi kan klä oss i fina kläder och vi kan ge gåvor till de som har det sämre ställt. Som sagt MASSOR av bra saker. Dessa bra saker får mig att stundtals må dåligt. Varför ska jag ha det så bra när inte litens pappa har det, varför ska vi ha det gott ställt när andra sover på gatan?? Hur gör man för att uppskatta det man har mer än beklaga det som andra INTE har? Fattar ni...?
Jag vet att det inte är mitt fel att livet är orättvist men ändå, på nåt sätt mår jag bättre av att deppa. Som att det är så det ska vara, jag borde inte må bra, inte skratta och ha kul. Jag är rädd att folk tror att jag 'glömt' honom, att han inte var viktig. Det VAR han och ÄR fortfarande. Men mitt liv måste rulla på för barnens skull, för min skull, för allas vår skull...
Vad ville jag med det här?
Ingen aning, grubblar över livets orättvisor idag =(
2 kommentarer:
Jag förstår och kan relatera till allt du skriver.
Det är bra att du skriver av dig, spelar ingen roll om ingen annan förstår.
Tänker på dig!
Vännen!
Du kanske har det bra just för att kunna hjälpa dem som inte har det så bra...
Du är en tjej med hjärtat på rätt ställe, glöm aldrig det!
Kram!
Skicka en kommentar