men inte fan råder det någon rättvisa i världen!
Vad är det med sjukdomar, hemskheter och snälla fina människor? Ska man verkligen behöva leva sitt liv som en elak skit (som jag *L*) för att få må bra och skonas från elände?
Vi var till svärmor igår, hon mår inte alls bra nu och det är så uppenbart att hennes tid hos oss är väldigt begränsad. Det var som att se Ola ligga där, samma blekhet, samma tussar på skallen och den sorgsna blicken... Blev tacksam över hennes svar på frågan om hon har ont, det har hon inte, alltid något.
Vi har kommunikationsproblem hemma, eller lättare sagt vi pratar inte alls... F's hjärta gråter och mitt är av sten när det kommer till ledsamheter, det kan inte gråta enkelt. Det har gått fem år och jag låtsas fortfarande som ingenting, jag är en mästare på att stänga av hjärtat. Jag städar, blir arg och hoppas på att imorgon blir en bättre dag. Jag råder er inte att försöka detta, det är ett riktigt uselt sätt att hantera saker faktiskt!
L, du finns i mina tankar. Jag hoppas så på ett mirakel.
Håll Hjärtat varmt, där bor dem du älskar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar