Vackert, jag tycker om höstens färger. Mörkret som smyger sig på och de friska vindarna. Det är underbart att kunna koka grytor igen, att tända ljus och doftoljekruset, att småfrysa när man vaknar så man kan dra täcket om sig och gona ett par minuter extra.
Jag gillar däremot inte de dystra tankarna, minnena och min avsaknad av kraft att ta mig vidare. Idag är det 5 år sedan urnsättningen, borde jag komma ihåg det övht. Hur länge ska man minnas och uppmärksamma? För min del kommer det nog bli resten av mitt liv, huruvida det är rätt eller fel det vet jag inte.
Jag förväntar mig dessutom att dessa för mig så viktiga dagar ska vara lika viktiga för andra, det är dom naturligtvis inte och jag surar lite i min ensamhet, känner mig bortvald till förmån för saker som enligt mig inte alls är lika viktiga just idag. Men det är jag det, alla tycker inte som jag och tur är väl det...
Jag gillar däremot inte de dystra tankarna, minnena och min avsaknad av kraft att ta mig vidare. Idag är det 5 år sedan urnsättningen, borde jag komma ihåg det övht. Hur länge ska man minnas och uppmärksamma? För min del kommer det nog bli resten av mitt liv, huruvida det är rätt eller fel det vet jag inte.
Jag förväntar mig dessutom att dessa för mig så viktiga dagar ska vara lika viktiga för andra, det är dom naturligtvis inte och jag surar lite i min ensamhet, känner mig bortvald till förmån för saker som enligt mig inte alls är lika viktiga just idag. Men det är jag det, alla tycker inte som jag och tur är väl det...
1 kommentar:
Kramiz ♥
//Åse
Ps. har oxå skaffat ett konto..el va man säger. Hm...snacka om att man är newbee på det här ;-)
Skicka en kommentar