SOMMAREN

Fjonkan på uppropet.

är slut, hösten är här igen.
Fjonk har börjat första klass och jag hoppas hennes pappa såg henne från sin måne. Hon var nervös, förväntansfull och sådär pirrig som man ska vara när man börjar ettan. Tyvärr är det så mycket annan skit just nu så min sorg och saknad fick inte riktigt plats, jag hoppas att hon själv är nöjd med det allra första riktiga uppropet.

Idag är det tyst i pepparkakehuset, för första gången på sexton veckor är jag ensam hemma. Som jag har längtat och väntat på att bara vara jag, inte mamma, inte sambo, inte tant P... Bara jag... Som väntat kommer tankarna som ett brev på posten och hugger mig rätt i hjärtat. Hårt, rått och brutalt är hösten här igen och jag har inte hunnit rusta mig bättre i år heller.
Kanske nästa år är mitt år...!?