Ensamhet... Vad är ensamhet? Är det att ingen ha? Är det att känna sig ensam i tvåsamheten? Är det att vara den sista kvar i sin 'familj'? Är det att vara ensam hemma? Jag kommer fram till att det finns hur många sätt som helst att känna ensamhet på. Inget bättre eller sämre än det andra, bara olika varandra. Tidvis känner jag mig så ensam så mitt hjärta vill gå sönder, jag ÄR inte ensam. Jag har världens finaste barn, jag har F, jag har vänner och jag har andra underbara människor i min omedelbara närhet... När huset är tomt så här på morgonkvisten, då är jag ensam. Ibland på ett bra sätt, men många gånger på ett lite ledsamt sätt.
Ensamhet får min hjärna att gå i spinn totalt...
...jag oroar mig för Fjonk, för att F ska vara med om en trafikolycka, för att stora E ska ramla under bussen när det bråkas på hållplatsen, jag är rädd att K inte trivs i nya skolan och hur ska det gå för J, han är ju vuxen nu!? Min hjärna fylls av tänkbara scenarion om vad som skulle kunna gå fel när jag inte har mina telningar samlade, ibland slänger jag iväg ett meningslöst sms till dom bara för att se om jag får svar. Vad gäller Fjonk så har jag med åren blivit mycket bättre på att inte ringa skolan trehundra gånger om dagen som jag gjorde när hon gick på dagis. För att göra det ännu djävligare för mig läser jag naturligtvis ett antal bloggar om barn som dött i olyckor. Smart Kockis, du är ett stolpskott!
Idag ska jag ta mig till stan med morgonbussen!
2 kommentarer:
Du är helt NORMAL! Eller så är det jag som är lika stolpskottad...
Återigen känner jag igen mig sååå i det du skriver. Du, min vän med livet så likt mitt.
Håller på o läser din bok igen.
Många kramar
Anna- nellymamman
Skicka en kommentar