Mitt humör lyfts inte till skyarna den här julen heller. Jag är på ett konstigt sätt glad att det inte är mina egna hjärnspöken som sabbar för mig. Det är omgivningen. Jag är så jävla less. Less på släktingar, advokater, jobb, hockey, skitsnack, intriger, fotboll, sorg, pengar, hus, mer sorg, mer pengar, mer hus... VAD hände med baka, laga mat, pyssla, göra godis, skriva listor??? Vad hände med julen?? Vintern? Snön? Vart fan tog julen vägen? Framförallt vart fan tog ärlighet och känsla vägen?
En vilja är en vilja, även om det är den sista....
En vilja är en vilja, även om det är den sista....
Samtidigt är jag så glad. Glad över mina fina barn, fiiina älskade C & lilla E som kommit att betyda så otroligt mycket för mig under 2009, glad över att jag idag vet precis vem jag är och mitt eget värde... Det visste jag inte förra året! Jag vet vem jag kan lita på och vem jag ska lyssna på med ett öra.
Jag är stark, stolt och jäkligt knepig *L*
Jag är stark, stolt och jäkligt knepig *L*
2 kommentarer:
Om du inte vore "knepig" hade jag aldrig hittat dig, tror jag.
Översänder lite av vår pyssliga julkänsla, hoppas den sprider sig som pudersnö över pepparkakshuset. Kram!
Tack fina Nenne!
*kramar om*
Skicka en kommentar