FRAMTIDEN

Fjonk har bestämt vad hon ska jobba med när hon blir stor.
Hon ska sitta i riksdagen och trycka på knappar, för det verkar inte så jobbigt att bara sitta där och lata sig och trycka ibland...
Vad svarar man på det? Jag försökte förklara vad politikerna gör utöver knapptryckandet men det ville hon inte lyssna på *L*. Dessutom har hon äntligen bestämt sig för att flytta hemifån när hon blir stor *pustar ut*. Hon har i flera år sagt att hon ska bo kvar här med sin man och att jag och F kan få bo kvar tills de får egna barn, sen får vi inte plats. Hon har bestämt hävdat att det är bättre att vi flyttar och att hon tar över ett färdigmöblerat hus "eftersom du gjort så fint mamma"... Men nu har hon alltså kommit på att så kan man inte alls göra, hon ska ha ett eget hus när hon blir stor.
Jag älskar att diskutera med denna lillgamla tösabit, ibland är hon smartare än alla riksdagsledamoter tillsammans (det är iofs inte allför svårt kan jag tänka mig).

Idag blir det lunch med J. Trevligt, vi har alltid så sjukt mycket att prata om när vi träffas så tiden bara rasslar iväg, på eftermiddagen ska jag hämta min Fjonka i skolan och har vi tur är det så skönt ute så vi kan ta en promenad i solen. Ja just det, TACK snälla S för att du skickade tillbaka lite solstrålar till ön!

Funderar allvarligt på att rymma hemifrån en vecka i slutet på maj. En vecka på Rhodos helt ensam. Utan F och och barnen. Klarar jag det? Klarar dom det? Kommer jag kunna njuta eller kommar jag klappa igenom och sitta på rummet med en vindunk och drunka i tårar och självömkan? Jag önskar att jag kunde vara starka Kockis igen, med klart utstakde mål och riktlinjer. De senaste åren har tagit hårt på mitt psyke och jag har svårt att tagga om...

Dagens fråga; promenadbandet. Funkar det att låta det gå och sätta sig i soffan bredvid? Det framgår ingenstans att man faktiskt måste GÅ på det för att uppnå effekt ;-)

Tjing!