JUST NU...

Är jag en trist och ganska grinig människa. Det värsta är att jag inte har en aning om varför... Mitt liv är BRA. Vi saknar ingenting. Jo det är klart att vi gör men vi saknar ingenting man inte kan leva utan. Tror jag hamnat i en 'jag vill vidare' period. Mellan varven vill jag mer. Inte bara vara mamma och husfru. Vill ha ett jobb. Ett eget liv... Vill att mina barn ska ha pappor att åka till så jag får 'barnfritt'. Jag har varit mamma i halva mitt liv, mamma på heltid utan möjligthet till barnvakt i elva år. Bara jag, med hela ansvaret. Utan någon pappa inblandad. Utan någon mormor, farmor, moster eller faster att lämpa av kidsen hos. Jo visst gjorde de sk. släktingarna något tafatt försök att 'barnvakta' men näe det är inte lönt att kalla barnvakt. Vilken tur att de nu är stora och duktiga på att passa varandra. Men ändå, ansvaret är mitt och bara mitt!

Om tre veckor vid den här tiden sitter jag på en uteservering på Rhodos och undrar hur det funkar hemma. Det är så inpräntat i min skalle att aldrig släppa taget och kontrollen så jag tror det kommer göra mig tokig (tokigare om möjligt) till slut... Vem har sagt att det ska vara lätt att leva? Ja inte jag iaf, så det så!