JAG FUNDERAR!

På ett par saker. En är; exakt hur många människors liv är det värt att offra för att komma dit man ska på kortast möjliga tid? Jag brukar resonera typ; INGET! Men ju mer jag kör bil, ju mer förundras jag över hur andra tänker. Vilken pappskallar det finns bakom ratten (ja, alla har inte körkort det vet jag men många har), vilka omkörningar... Vilka korkade jävla beslut en del tar. Beslut som kan kosta X antal människor livet. Det är sjukt!

En annan sak är barn vs föräldrar på sommar/påsk/jul/höstlov... Vad är det med föräldrar och lov? Hur kommer det sig att de ska förverkliga sig själva då? Så mycket arga mammor/pappor som man ser när det är skollov... Det är fan sorgligt. Har man valt att bli förälder har man även valt att inse att det tar tid att handla, det är jobbigt för barn med värme, barn behöver uppmärksamhet etc etc. Ja jag VET att barn med olika funktionshinder/nedsättning är ett undantag MEN alla barn på alla platser jag besöker kan inte ha ett funktionshinder. Det är föräldrarna som har det. Föräldrarna som inte SER sina barn. Som inte ger dom TID och UTRYMME. Barn behöver ses, uppmärksammas och få finnas tid. Loven är deras tid, den tid då vi föräldrar ska sona för den tid vi lämnar dem på dagis och fritids. Den tid då vi ska visa att vi älskar dem mest av allt. Det gör jag. Mina barn klagar sälllan.