lördag 3 juli 2010

SÅ HAR JAG DÅ SNART




varit tant i ett helt år. Tant P. Jag känner mig gammal idag.
Gammal och trött. Bitter på livet och känner att det varit hårt mot mig. Jag är tacksam för det jag har, för det jag får och för de underbara vänner som hänger sig kvar fast jag är en knepig en.
Jag är så less på att livet ska vara en kamp. (då är mitt liv ändå lätt jämfört med så många andra människors liv) Jag vill vakna och vara pigg, orka mer, känna tillförsikt och slippa ha dödsångest.
Jag vill inte att människor ska bli sjuka och dö ifrån mig... Jag vet att det är livets gång men jag vill stoppa livets gång bara för en stund. Känna total lycka och harmonie. Leva här och nu, jag är sämst på här och nu. Tänker alltid framåt och springer nästan ifrån mig själv mellan varven... Som 41 åring ska jag stanna upp ibland och känna efter! Om jag slår på stort tar jag till mig det jag känner oxå!

Jag vet att jag är känslomässigt störd pga hur mitt liv sett ut. Borde jobba på att komma ifatt mitt eget jag, inte bara försöka hitta ett nytt jag ideligen. Jaja, det blir nog bra med det. Imorgon fyller jag år (4e juli Lina) och hela USA firar mig *L*. Mitt mål är att fira min 50 års dag i New York, jag hoppas verkligen att jag lever och får uppleva den dagen tillsammans med barn och barnbarn.

Nu ska jag fälla en tår över hur livet inte blev, sen ska jag le med hela ansiktet åt hur bra det blev ändå till slut.
Lev livet idag, det kommer ingen repris!

Inga kommentarer: