JA, FAST NÄE!

Vilket hejdundrande åskväder vi hade över ön igår kväll och då menar jag verkligen över ön. Fjonkan vaknar sällan av oljud (det låter en hel del i ett pepparkakehus med många tomtar inuti) men igår vaknade hon och tyckte inte alls att det var mysigt. Det tyckte jag, ända till parabolen slogs ut... I en timme höll det på, när det mullrat klart slocknade både sessan och jag...

Idag är min familj iväg utan mig. *kors i taket* Jag har varit ensam hemma sen klockan 11 och det är alldeles underbart. Tystnad, heeelt fantastiskt. Jag VET ju att jag är så otroligt lyckligt lottad med mina 'snälla' barn, så egentligen borde jag inte klaga. Näe iofs klagar jag inte, jag känner bara att jag önskade att någon utav de två män jag valt att 'skaffa' barn med hade varit i livet mellan varven. Jag vet att de stora barnens pappa inte är död, men han är det för oss. Hans eget val BTW. Jag älskar mina fina ungar och vill ha de nära, men nu, efter tio veckors sommarlov behöver jag andas. Simple as that!

Imorgon sticker jag till Dalarna. Älskade, fina M fyller år. Hon har varit på landet hela sommaren och jag saknar henne så mycket. Fjonk följer med F till jobbet, så även imorgon blir en egodag. På tisdag är jag på banan igen. Hoppas jag, VERKLIGEN!!