LUFTEN ÄR SLUT!

Eller är det kanske orken? Nåt är det iaf. Jag är slut som människa. Jag kan inte koppla av alls och nacken värker som *piiip*. Jag känner hur jag ägnar nätterna åt att spänna mig, fundera, oroa mig och allt annat än just det man bör ägna nätterna åt; SOVA! Jag är så inne i att ge barnen en bra sommar att jag tappat bort mig själv. Precis som förra sommaren. Jag tar ingen plats, jag ger bara plats. Jag vill inte vara den griniga trötta mamman som snäser åt barnen så fort vi går utanför dörren. Mina barn behöver iofs inte snäsas åt men ändå. Jag vill vara en glad och trevlig mamma och det är jag. När barnen är med ler jag med hela ansiktet, när de lämnar mig ensam en stund faller jag... Jag är så trött. Jag är faktiskt helt slut. Köksrenoveringen, barnpassning, åka hitan och ditan börjar ta ut sin rätt nu. Jag är inte 25 år längre det känns. Inte fem minuters vuxentid har det blivit det här sommarlovet, heller... Suck!
Jag måste bli mer egoistisk till nästa sommar. MÅSTE!

Idag ska Fjonk vara med sin brorsor på jobbet en stund. Vad ska jag göra då? Åka hem och sova hade varit det mest logiska men nu är ju stora E hemma igen och kräver sin del av den trötta mamman... Kanske ska jag bara rymma och komma hem en annan dag? Ett annat år...? Eller bara åka hem och städa, förbereda middagen och göra det en mamma ska göra, orka ännu lite till...?!