MEN SHIT!

Vilken formsvacka som klivit in och tagit plats i min hjärna...
Vi såg en film igår, stora E och jag. En film om leukemi. Helt plötsligt var jag tillbaka i det lilla, lilla rummet på KS, den 17 augusti -00. En av de otäckaste dagarna i mitt liv. Det var den dagen som jag såg min man, Fjonkans pappa, ta ett benmärgsprov utan bedövning. Jag hörde och såg honom skrika ut sin smärta, jag höll hans hand och torkade hans tårar Jag bönföll läkarna om att sluta, resultatlöst... När det var över, ursäktade jag mig och flydde in på toaletten för att för första gången i mitt liv kräkas av ångest och hjälplöshet.
Just där, i den sekunden började kampen. Kampen som vi förlorade. Just idag känns det som igår...

Lilla vovven har varit och vaccinerat sig idag. Inget kul, varken för honom eller mig. Veterinären stack i en blodåder och det gjorde ont på min lilla Goliat. När vi lämnade vetpraktiken bakom oss hade han en stor blodfläck i den annars vita vackra pälsen. Mattes lilla prins ♥

Nä om man skulle torka tårarna och koka lite kaffe!?