REGN och TÅRAR...

Även idag faller regnet med tunga droppar från en mörk himmel.
Det passar mig idag, jag är gråtig... Av så många anledningar. Jag är trött, väldigt trött! Jag läser om barn som blir ihjälslagna och tänker tillbaka på hur det var när jag som vuxen blev slagen av en i min egen storlek. Hur hemskt är det inte att bli slagen (så att man dör på kuppen) av någon som är mycket större. Det är verkligen fruktansvärt att tänka på, mitt hjärta mår dåligt av att sånt här händer. Ännu värre är att det är så många barn som dagligen blir slagna i hemmet, av dem som borde älska dem mest av allt. Tänk att inte ha en mamma/pappa som älskar dig mest av allt... Jag vet hur det är, jag har varit där. Nu är min älskade pappa död och min s.k mamma är 'död'. Min pappa älskade mig så mycket han kunde och förmådde, min s.k mamma försökte aldrig!

Jag är så glad för mina barns skull. De har en mamma som älskar dem mer än livet själv, de ska aldrig behöva tvivla på min kärlek. Jo, det gör de nog de få gånger jag blir lite gramsen på dom, men det är så otroligt sällan så det får dom leva med *L*.
Många (inkluderat F *L*), tycker att jag daltar på tok för mycket. Det är okej, ni får gärna tycka det, ingen har någonsin daltat med mig som liten. Mina barn ska ha en bättre barndom än jag hade...
Som bonus har mina barn dessutom en pappa F som gör precis allt för dom. Ja det som inte jag gör förståss =)

Slutdravlat!