Här vill jag sitta och titta ut över havet och hitta inre ro...Där balanserar jag just nu. Gränsen mellan sinnessjukdom, mord och uppgivenhet. Jag pallar inte en sömnlös natt till. Jag kommer slå ihjäl någon (förmodligen F), lägga in mig på hispan eller bara sätta mig ner och vägra leva mer. En vecka, en HEL vecka har jag i stort sett varit vaken dygnet runt. Det är inte kul längre. Inte alls faktiskt...
Min kropp känns som om den skulle vara tvåhundra år gammal. Axlar och rygg smärtar, fingrarna domnar bort och benen orkar snart inte ta mig framåt. Ja, jag vet att man kan sova på dagarna. Men just i det här huset är det nästan omöjligt. Barnen går shift i skolan, vovven måste ut, det ska städas och idag fick jag veta att barnen ska ha mat varje dag, inte varannan som hittills ;-) Nä så att lägga sig ner och sova igen förlorad sömn dagtid, det går bort.
Idag gör jag ingenting. Jo jag lagar middag eftersom vi får besök ikväll (naturligtvis hade barnen fått mat även om vi inte fått besök), jag städar eftersom det behövs varje dag, jag tar hand om voffs och så är jag TRÖTT!! Imorgon ska jag göra ungefär samma sak, minus besöket på kvällen... Shit det låter som jag lever ett skitkul liv, eller INTE! Ryck upp mig NYSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar