Så enkelt är det. Jag är dålig på att leva mitt liv fullt ut. Det borde bli en ändring på torpet! Min största fasa just nu är att jag ska dö i förtid och inte hunnit leva HELA mitt liv. Alltså jag äter, andas, skiter och tittar på tv. Men det är inte att leva. Eller jo, men inte att LEVA. När jag orkar ta mig ur min lite melankoliska dimma så mår jag så bra. När jag tar bilen och trampar gasen i botten, just då och där lever jag. När jag och barnen spelar stereo så rutorna på bilen eller huset skallrar och vi dansar som galningar, DÅ lever jag. När F tar min hand i sin och säger att det ordnar sig, just då tvivlar jag alltid. Just då är jag mer än rädd för att dö innan jag levt klart...
Fjonkan planerar för Ullared. Vi skriver listor. Fixar musik att spela under vägen ner och hem igen. Funderar på vad och vart vi ska äta på vår långa resa. Undrar hur mycket folk det ska vara. Ja, hela hon bara längtar helt enkelt *L* Fina Fjonkan ♥ Just nu är hon och stora E på bio. Jag och voffs (mest jag) lagar middag!
Jag är tacksam för mitt liv. Har bara svårt att visa det ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar