Vi har sorg i pepparkakehuset... Hjärtesorg. J har äntligen insett att han inte kan hjälpa sin 'flickvän'. Hon mår inte bra, inte alls bra och igår klev hon över gränsen. Flera gränser och nu är det över. Min fina, fina J är förkrossad. Ett år av sitt liv gav han henne. Ett år försökte han vara den hon saknade i sitt liv, hon tackade honom genom att göra hans liv till ett helvete. Nu sitter han här, ensam och rödgråten. Mamman i mig vill slita henne i stycken men mitt sunda förnuft säger att det är en del i att bli vuxen. Jag vill inte att mina barn ska bli vuxna, jag vill att de ska vara små och osårbara. Skyddade från allt det onda och bara leva livet. Snart nog så ska det jobbas och betalas räkningar, de hinner tycka att livet är pest innan det är över. Bara ett par år till hade jag velat att hans liv skulle få vara enkelt, det har varit allt annat enkelt hittills. Nu är det som det är och vi kommer levande ur det här oxå. Något skakade och med en och annan tagg i hjärtat, men på fötterna hamnar vi alltid. Förr eller senare!
För övrigt pågår julförberedelserna för fullt. Paketinslagning, matlagning och en och annan glögg. Det blir jul i år oxå, om än en lite annorlunda jul än det var tänkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar