Inte mitt tyvärr...
Eller som tur är, jag vill inte kunna googla fram en bild på min häck *L*
...arslet bak. Varken mer eller mindre. Bak sitter det!
Jag är en hönsmamma. Jag älskar mina barn. Jag vill dem det allra bästa i livet. Jag vill att de ska vara lyckliga. Jag vill att de ska veta att jag finns här, nu och för alltid. I den bästa av världar är allt rosenrött. Till 99% ÄR det, kanske inte rosenrött, men nära. Mina barn är rara, nästan för rara ibland. Vi bråkar aldrig och jag är sällan arg på någon av dem. Nu är min finaste J, jätte arg/besviken på mig. Han tycker jag lägger mig i saker som inte angår mig. Ja, det gör jag men bara för att jag har hans bästa för ögonen. Inte för min skull... Det värker i mammahjärtat, massor! Min förhoppning är att om det får sjunka in kommer det ordna sig, han kommer förstå och inse att det var av godhet. Snälla säg att det är så!
Det kommer bli en lång dag idag. Varför? Jag har ingen aning men det känns så. De fem minuters sömn jag lyckades få till inatt kommer inte räcka långt. F har stuckit till Västerås och kommer hem när dagen är över. Jag vill oxå ha ett jobb som innebär 12 timmars frånvaro från allt vad vardagsproblem heter. Suck, ja idag är jag lite bitter på livet!
Imorgon är en ny dag med nya möjligheter till problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar