höst och vinter samtidigt på ön. Solen skiner och där den lyser som starkast töar det. I skuggan är det kallt och mellan varven regnar det. Det är en ruggig kyla som biter sig in i märgen och vill inte släppa taget. Det bor en olustkänsla i min mage oxå, den vill inte heller släppa taget. Inget är fel, men inget är rätt heller... Det märks tydligt att vi inte kom iväg på någon höstresa under 2010 och att en valp är som att ha ett litet barn igen. Jag är trött, trött på barnen, hunden, huset och att vara den sammanhållande länken. Alla i den här familjen förlitar sig på att jag är en duracellkanin, jag fixar allt. Vare sig jag vill eller inte, och det gör jag ju oxå. Vare sig jag vill eller inte. Men jag gillar det inte, inte alls faktiskt! *suckar lite*
Ikväll är det Hockeyderby på TV, Fjonk och jag lämnar huset för att slippa se eländet. Egentligen orkar jag inte lämna huset när det är mörkt och kallt, men jag orkar inte heller se skiten. Jodå, vi har både andra kanaler och avstängningsknapp MEN jag har ännu mindre lust att tampas med de sura minerna som det innebär. Så jag slänger i ett nytt batteri i ryggen och springer vidare...
Hasta la Pasta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar