SJU ÅR!

Ola Jonsson
F.1968-09-11
D.2004-01-24
I minnet evigt bevarad.

Tänk vad mycket man hinner på sju år. Man hinner fylla både 35 och 40 år. Jag minns min 35års dag som ett töcken av sprit tårar och ångest. Min 40års dag var ljus, underbar och fylld av skratt (å lite sprit förstås, det var ju jag *L*) Fjonk har hunnit med att både börja på dagis och skolan, gått ut ettan och är nu en stor och stolt andraklassare. Stora E och K har börjat både högstadiet och gymnasiet. J har t.o.m hunnit ta 'studenten' med vit mössa och allt *stolt*. Jag har tagit körkort och är så stolt över det. Vi har flyttat ex antal gånger men nu är vi 'hemma'. Ja, sju år är en lång tid och mycket hinner hända! Både bra och dåliga saker, men det är livet!

Jag kan inte minnas din röst, kan inte höra den inom mig längre. Det är en stor sorg jag bär på, jag vet att du hade en underbar röst. Men det är oxå det enda jag inte kan minnas, allt annat har jag friskt i minnet som det var igår. Hur vi träffades, hur vi levde för varandra, alla skratt och tårar, kampen mot cancern, lidandet, hoppet och hur du till slut stilla somnade in för alltid.
Lördag morgon klockan 06:30 den 24:e januari 2004. Sju år sedan...