Jag blir så less. Mest på mig själv! Min sociala fobi kommer göra mig till en ensam gammal nucka. Alla andra träffas och har kul, jag stannar hemma för jag tycker inte att jag duger. Jag gör aldrig någonting längre... Inget alls! Jag och F fick en vin/whiskeyproving av K i julklapp, jag gav bort min del till F's jobbarkompis för det var bland andra människor... Det kanske är så här mitt liv ska vara? hemma på ön, utan andra människor att prata med. Ja så är det nog, jag och ön. Åsså voffs förstås. Sen har jag ju Maria... Hon ser mig för den jag är. Med smink, utan smink... Hon har sett mig skratta och gråta. Hon vet att jag inte tycker om människor och det är okej med henne. Ja det är jag, ön, voffs och Maria. Helt okej, de flesta har inte ens en vovve... Eller en Maria! Sen har jag ju barnen, världens bästa barn. De kämpar hårt för att klara sig på egen hand. Det är INTE lätt att ha en mamma som aldrig går på föräldramöten eller skolfika, de är vana men jag vet att de inte tycker det är kul.
Förlåt kids, i mitt nästa liv kommer livet vara snällare mot mig, då ska jag vara den perfekta mamman. Promise! (finns den perfekta mamman eller blir jag den första?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar