Var tar tiden vägen egentligen? Sekunder blir till minuter som blir till timmar som blir till dagar som blir till veckor som blir till månader och vips har ett år till passerat...!
Idag är det två år sedan fina svärmor dog. Vi pratar om henne här hemma mellan varven, då känns det som att hon levde förra veckan. Två år är en lång tid och jättekort. Fjonk har börjat skolan och gått ut både ettan och tvåan. Både E och K har hunnit börja gymnasiet och J har bytt jobb. Jag har tagit körkort och bytt bil tre gånger ;-) Vi har skaffat hund och han har redan hunnit bo hos oss i ett helt år. Köket är renoverat och soffan är ny... Vi har varit på Rhodos i olika konstellationer, i Göteborg, i Värmland, i Ullared, i Dalarna, i Västerås och på ett gäng kryssningar. Ändå känns det som att vi inte hunnit med ett skit på två år. Jaja, vilket bladder det blev av det här då. Hur som helst, hennes liv var allt för svårt för henne att leva så vi är alla överens om hon har det bättre nu. Det är så man måste se på det, inte vara ego och tänka på de som blev kvar utan faktiskt minnas hur hon led av att leva... Även innan cancern tog över hennes kropp!
I minnet evigt bevarad, du fattas oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar