LITEN BLIR STOR

Min stora lilla tjej!

idag ska Fjonk sova borta. Jättebra hon behöver sova borta, klara sig utan sin mamma och mamma måste lära sig att släppa taget om henne. Hon packar och klurar ut vad hon ska ha för kläder på sig medan jag ser allt som kan hända henne när hon är borta. Vår relation är inte sund jag vet det och tidvis jobbar jag hårt på att lära mig handskas med mina demoner. Det går framåt men i snigelfart och idag är jag inte alls sams med mig själv. Jag VILL att hon ska sova borta, att hon ska vara som andra barn, att hon ska få en normal uppväxt trots att hennes biologiska pappa är död. Men nu när dagen D är här, när hon ska iväg med sin lilla väska då slår min hjärna bakut totalt. Ja, hennes kompis M har föräldrar hon med. Som har egna barn och säkerligen vet hur små korta människor fungerar, men tänk om... Sen kommer en radda med om som kan hända när man är sju år och sover borta. OM det händer henne något hur ska jag kunna leva med vetskapen om att det kanske inte skulle hänt om hon varit hemma istället?! Jag kan inte låsa in henne eller kedja fast henne vid min sida, men jag skulle bra gärna vilja det. Jag vill vara den som är ansvarig om det händer henne nåt, jag vill kunna hata mig själv resten av mitt liv för att jag inte skyddade henne mot livets onda. Jupp jag sa ju det min hjärna är inte helt fungerande *L*

Klockan 16:30 ska hon avlämnas med väska och mobil. Hon räknar timmar och minuter, precis som jag gör. Vi gör det av helt olika anledningar bara. Imorgon kommer hon hem igen och jag har ingen aning om vad jag ska fylla tiden med...

Ha en trevlig Helg!