onsdag 3 februari 2010

EN (1)

Läkare i Sverige är misstänkt för att ha 'mördat' ett spädbarn...
Ett spädbarn som föräldrarna bönat och bett läkaren om att 'mörda'. En liiiiten flickan som var för tidigt född och bortom räddning, hennes tid här på jorden var över. Det ÄR hemskt att barn föds för tidigt och lämnar jorden och sina föräldrar i stor sorg. Jag hyser stor respekt för dessa föräldrar och förstår att deras liv är fruktansvärt att leva... MEN pga av denna tragiska händelse får barn som nu i denna stund är lika illa däran som denna lilla flicka inte den vård de behöver. Läkare i hela Sverige är livrädda... Barn med cancer och andra diagnoser får lämna jordelivet i svår ångest.
I min värld är det INTE okej!

Jag har på nära håll följt två vuxna människor in i evigheten, ingen av dem har behövt dö i ångest, precis som det ska vara. Är hoppet ute ska det åtminstone finnas värdighet i den sista stunden. Barn som i detta nu drar sitt sista andetag gör det i ångest pga luften tar slut... Allt för att dessa föräldrar helt plötsligt gjort helt om. Jag var inte där och vet inte hur det gått till, men jag tycker INTE att det är okej att barn dör i ångest för att läkare nu inte törs lindra den med medicin som faktiskt finns att tillgå idag...

När min Ola fick somna in var det min största fasa, att han skulle ha ångest. Efter att ha berättat för läkare och systrar om min oro löste de det på ett fantastiskt sätt. All medicinering som fanns att tillgå sattes in, i sådana doser att en häst kunnat domna av...
Alla tyckte det var okej och jag vet att hans sista stund i livet INTE var ångestladdad. Om hoppet är ute, varför inte bara göra det bästa av timmarna som finns kvar?

Jag är arg, upprörd och uppriktigt ledsen över hur det blivit. Jag känner starkt med dessa föräldrar som tvingas se sina små, små barn lämna jordelivet i svår dödsångest. Det kan inte vara okej... Tycker jag... Alla behöver inte tycka så, man jag tycker det!

Så nu vet ni det!

1 kommentar:

Therese sa...

Håller med dig fullkomligt i det du skriver!

Det hela bottnar i ett föräldrapar som inte kan komma till ro med sin sorg över ett förlorat barn. De har hittat någon de kan skylla på och gör det.