KATASTROFTÄNK!

Vad är det som gör att en del människor (läs Kockis) har ett jättestort katastroftänk och alltid tänker steget längre just vad gäller olyckor, kriser och annat otäckt medans andra bara tutar och kör? Vad är det som gör att man har en stor oro inbyggt i kroppen och vad orsakar den totala avsaknaden av densamma på andra människor? Visst jag har varit med om en allvarlig olycka och VET vad en bil i hög hastighet kan orsaka. Men å andra sidan behöver man inte vara rymdforskare eller kärnfysiker för att fatta det. Snö, halt väglag, dålig sikt och hög fart måste ju få en varningsklocka att ringa hos alla med sunt förnuft. Men nejdå, liten bil och helst bara en liten glugg i framrutan för att man inte orkar sopa hela bilen, plattan i mattan och kör om alla som kör under 100km/h (på 70 väg). Allra bäst är det att inte använda blinkers och gärna köra om när man får möte så det blir lite spänning i vardagen.
Jag väljer att kalla dem för J Ä V L A I D I O T E R!

Idag har jag inte kommit ur morgonrocken ännu för jag vet inte hur min familj kommer få reda på att det har hänt mig något om det händer mig något... När reagerar fritids på att jag inte dyker upp? Om min mobil krossas hur ska räddningstjänsten veta vem som behöver kontaktas? OM det händer mig något vad händer då med mina barn? Om det händer F något hur får jag reda på det? Även om både jag och F är lugna och försiktiga bilförare så vet jag ju att det finns ett gäng med idioter som sitter bakom ratten i både stora och små bilar... Facit för dagen så här långt är två bilar i diket på vår lilla väg och en seriekrock på motorvägen. Klockan är bara elva...

Jag borde ge mig ut en sväng, inte låta 'demonerna' ta över mitt huvud. Jag är inte rädd när jag kör, snarare mål och riskmedveten. Dessutom behöver familjen mat!