Solnedgång över Kalithea...Ännu en mamma/fru/dotter/vän ligger just nu och kämpar sina sista dagar mot cancerns dödsgap. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill inte att barn ska mista sina mammor (inte sina pappor heller), jag vill inte att NÅGON ska behöva mista den man älskar mest av allt på jorden, föräldrar ska inte överleva sina barn... Vad är det med cancer? Snart måste man finna ett svar på hur man ska bota denna vidriga sjukdom som tar så många människors liv.
Ulrica; jag vet att du inte kommer öppna dina ögon igen och läsa det här men jag skriver det ändå. Så många människor har följt din kamp, du har varit så stark. Din kamp har varit hård och alldeles för kort, men även på tok för lång... Det finns ingen rättvisa i det här, bara sorg och hopplöshet. I augusti ställer jag på mig stranden vid Louis C och blickar ut över havet, på min näthinna kommer du och Sabina guppa på era madrasser. Precis som ni gjorde då... Då, när hoppet fanns kvar och livet var så närvarande. Nu är hoppet ute, snart guppar ni tillsammans igen. All kärlek till dig och din familj ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar