DAMMAR AV BLOGGEN LITE DÅ!

Inte för att jag har nåt speciellt att skriva egentligen *L*
Det lallar på i en stilla lunk här hemma på ön. Vi äter, sover, *piip*, handlar mat och promenerar med vovven. Bilen tankas och luftas med jämna mellanrum, ungefär lika ofta vill den besöka en verkstad. Nä det var en överdrift men jo, den behöver hångla med verkmästaren ibland. Vi har haft påsklov och sparsamt firat påsk, en typ påsk light version. Inte för mycket mat, lagom med godis och inga påskpresenter. Imorgon börjar skolan igen för Fjonk som var den sista att dra igång efter lovet.

Annars då? Vi går på sparlåga inför semestern tror jag, gör inte många knop alls. Planerar, kollar taxfree-katalogen, skriver listor och planerar lite till. Jo just det jag ska klämma in en tjejkryssning oxå innan det är dags att flyga till solen. Skönt med lite egotid, DET saknas verkligen i pepparkakehuset. Egotid, tid att bara vara jag utan måsten och krav. 22 timmar på sjön ska bli underbart!

Så med det sagt önskar jag er en härlig vår och försommar kanske hörs vi snart igen! Vill ni så följ mig på TWITTER, det är min miniblogg *L*

Pöss!

NEJ JAG SLUTAR INTE...

Men jag tar en paus. Har inget skoj att skriva om, eller jo det har jag men inget som jag vill dela med er ;-) Jag kommer fortsätta skriva på Rhodosbloggen eftersom den just nu känns mest aktuell och intressant för min egen del. Den är lösenordsskyddad så vill ni läsa den maila till; dengrekiskagrytan@telia.com för att få lösenordet. Sen är jag ju kvar på Facebook, mobilen och IRL *L*. Rätt var det är dyker jag nog upp här igen oxå, tills dess... Ta hand om er och håll hjärtat varmt, där bor de du älskar! Tjing!

VI LEVER...

Alla gör inte det :-(

Håll hjärtat varmt, där bor de du älskar!

♥ GRATTIS ÄLSKADE FJONK ♥

GRATTIS PÅ 9-ÅRS DAGEN FINASTE MELLIS!

Nio år, det är en lång tid. Ändå känns det som igår... Tänk vad mycket du hunnit uppleva under dessa år. Resor, sjukdom, död, glädje, sorg, dagisstart och skolstart. Du har lärt dig cykla, åka skridskor, läsa, skriva och räkna. Du har sett mycket av Sverige, massor av Rhodos, en liten del av Finland men korsat Ålands hav massor av gånger ;-)

Hoppas du får en underbar dag, fylld av kärlek och massa paket!

Mamma älskar dig ♥

MIN FJONKA ÄR JUST NU;

Tänk att hon varit så här liten...

8 år eller;
3283 dagar eller;
78798 timmar eller;
4727899 minuter eller;
283674038 sekunder just i skrivande stund. Åtta år, mammas lilla lilla Fjonka är stor nu. På måndag fyller hon nio år, alltså NIO (9) år det är ju halvvägs till arton år... Hon är verkligen en stor tjej i många avseenden, hon är lång och väldigt klok. Hon är storsint och omtänksam, hennes fröken brukar kalla henne för en av de bästa vänner en liten tjej eller kille kan ha. Det värmer i mitt hjärta att höra att fler tycker som jag, att hon är underbar!

Jag har ägnat dagen åt att köpa klart hennes presenter, kan inte skriva här vad det är tyvärr. Lilla Fjonk läser mammas blogg ibland (och har redan en egen som hon vårdar ömt) men jag tror hon kommer uppskatta allt hon får och ja, det är alldeles för mycket i år oxå *suck*

Nu ska jag börja förbereda för maten, ikväll är det Amerikanskt som gäller, hemgjorda bacon/cheeseburgare med alla tillbehör, pommes och iskalla öl.

Tjipp!

HÄR LYSER FLITENS LAMPA...

med sin frånvaro *L*
Vad har hänt sedan sist? Familjen är ÄNTLIGEN frisk och alla har lämnat huset för att lämna mig och voffs åt vårt lugna och stilsamma öde *me like* Fjonk slutade mirakulöst nog att spy i tid så hon kom iväg till Globen och genrepet av melodifestivalen. Vilken tur, hon hade blivit förtvivlad om hon blivit tvungen att stanna hemma. Hon och F hade en toppenkväll tillsammans, mello är ju deras grej som jag mer än gärna håller mig borta ifrån!

Mer då? Inte nåt särskilt tror jag. Voffs och jag tar våra dagliga prommisar i varierat väder, men det känns som att våren gör tappra försök att mota kung Bore från ön. Hejja våren, du är stark du klarar det ta i liiite till bara! Nackdelen med att det är soligt och fint på dagarna när man bor i ett hus som till 40% består av fönster är att det blir vääääldigt varmt inne, så varmt så jag stänger av alla element (alla två) med resultatet att vi vaknar i ett hus som skulle kunna funka som stall åt isbjörnar. I morse var det härliga 12*, frisk och skönt.
Eller bara jäkligt kallt och oskönt!

Vi längtar och suktar mot medelhavet. Solens Ö som jag aldrig mer skulle sätta min fot på, jag längtar och drömmer mig bort...
Men först; Fjonkan fyller nio år på måndag och förväntar sig nog att bli firad med paket och sång *L*

Tjing!

PEPPARKAKEHUSET HAR BYTT SKEPNAD...

och är nu ett sjukhus mer eller mindre. Precis som det var ett pepparkakehus; litet och sött men inte gjort av pepparkakedeg är nu huset fullt av sjuka människor men inga läkare... Typ ett sjukhus! J har varit sjuk i ett par omgångar, E har sin halsfluss och rosslar som en val med pyspunka på lungorna (hur låter det?), F är förkyld, K har ont i halsen, jag hostar som *piiip* och det senaste nytillskottet på sjukhushimlen är Fjonkan som spyr, IGEN! Alltså den tunna lilla ungen kommer försvinna snart, det är tredje vändan för henne nu. Ganska oläglig oxå eftersom hon ska på genrepet av Melodifestival finalen imorgon, måtte det vara en snabbt övergående kräksjuka. Som hon har längtat och väntat på detta, tror nästan att det är sedan de var i Globen och kollade finalen förra året...

Annars då? Inget alls, det snöar på ön. IGEN!!!! Jag hatar snö, på riktigt! Jag skulle lätt kunna mörda om jag visste att det resulterade i att det slutade snöa. Ja, jag vet att det inte funkar alltså dödar jag ingen, smart va? *L* Jo just det jag måste ju nämna bensinpriset; vad fan hände? Sluta kriga jäkla skitskallar och producera olja istället, det här är sjukt! Ja det lät känslokallt men det är okej att ni tycker det, jag är känslokall när det gäller krig och sånt skit!

Dessutom funderar jag på att sluta blogga igen. Har inget att skriva om men jag tycker det är sjukt kul att läsa tillbaka i tiden för att se hur det var förra året samma tid... Eller om det är nåt man glömt när det hände, lite som en dagbok men på nätet. Kanske flyttar jag bloggen och bara har den som just det, en dagbok för eget bruk!

Ta hand om er! Tjing!

I'M BACK!

Jag lever och mår bra. Ja halvbra iaf. Familjens status; Stora J har varit magsjuk ett par dygn och stora E plockade vi upp från golvet i morse efter att hon tuppat av... Familjen i pepparkakehuset har en vacklande hälsa just nu helt klart. Stora E tog jag till akuten för en 'besiktning' efter hennes närkontakt med köksgolvet, läkaren som inte ens orkat kolla journalen trodde vi var där för att hon hostade och snorade och konstaterade halsfluss. Hallå lixom, hon tuppade av och föll handlöst i golvet utan att minnas hur eller varför. Aha sa läkaren och kollade pupillerna oxå. AMATÖR aka IDIOT!

Annars har det varit ett väldigt lugnt sportlov eftersom hälsan inte varit på topp. I onsdags fick Fjonk följa med J till jobbet då jag mådde såå dåligt, tack gud för dagis. Tur i oturen är att det är just lov. Stora E, Fjonk och jag har varit allt annat än pigga, vet inte om jag grejat att hämta och lämna i skolan. Nu har vi gått om varandra med sjukdomarna och kunnat hjälpas åt, jag är glad över mina stora fina hjälpsamma barn! Som extra bonus har de inte missat nåt i skolan, jo stora E gör ju det eftersom hon behöver vara hemma minst tom måndag för att bli smittfri.

Veckan som kommer är det skola igen. Mat ska införskaffas och tillagas, huset behöver städas och det ska promeneras en hel del... Håll med om att det låter som en spännande vecka ;-)

JAG ÄR SJUK. JÄTTESJUK!

Har haft närme 39* hela natten och dagen. Kroppen värker så jag knappt kan lämna sängen... Som grädde på moset har jag tre sportlovslediga barn hemma. Bra iofs för jag hade inte grejat att gå ut med hunden själv! På återhörande en annan gång... Om jag överlever *L*

SÖNDAG!

Åh... Barmark...

Det har varit en lååång vecka med väldans lite sömn.
Lite som en vanlig vecka m.a.o! Nästa vecka är det sportlov för barnen i pepparkakehuset och naturligtvis inleder Fjonk med 40* feber och en röst som på minner om Rod Stewarts... Kanske är det bara ren utmattning, veckan som gått var hektisk för henne, skridskor flera timmar i -19*, pyjamasparty på fredagskvällen och igår bio och kompis på övernattning. Dagen får visa vad det utvecklas till!

Dagen ja... Idag är det party på G. Nä inte för mig, jag ska köra! Så är det när man bor i skogen och bussarna går som kyss mig i arslet. Dessutom vill jag ha bilen OM det händer nåt hemma, Fjonk är ju som sagt inte riktigt hundra och som den hönsmamman (hjärnan) jag är vill jag kunna komma hem på mindre än fjorton timmar (okej jag överdrev liiite). Well, well, J ville att vi skulle åka med till stan och kolla fotboll (vad gick fel när jag sa ja?), äta hamburgare och dricka öl. F älskar fotboll, hamburgare och öl så varför inte lixom...?! Tror K kommer hänga med oxå, han är ju arton år nu och får hänga med på sånt. Dessutom gillar han oxå fotboll och hamburgare, öl vet jag inte riktigt hur det är med... Men han älskar Guinness *L*

Men innan det är dags för onyttigheter ska Fjonkans kompis köras till fotbollsträningen, jag ska gå min nästan halvmil med hunden och mat ska fixas till stora E och Fjonk som ska vara hemma i eftermiddag! Tjing pling!

JAG FATTAR INTE!

Jag är en relativt flitig användare av internet. Har både Facebook, msn och blogg (ganska uppenbart *L*). Jag läser på en hel del internetforum, både föräldraforum och rena 'skvllersidor' såsom Flashback. En av mina vänner på FB skrev för någon vecka sedan att hon mitt i centrala Stockholm under den värsta lunchtiden fått en istapp i huvudet med rejält blodvite som följd, INGEN hade stannat för att hjälpa henne eller fråga hur det gick!? Sen läser jag på andra sidor på nätet att man ältar huruvida den ena lämnar sin unge ensam hemma när den sover eller om grannens ungar betalar hemma? Hur kan det övht vara av intresse? Alltså alla gör väl som dom vill så länge ingen far illa...?! Helt klart är att NÄR någon far illa då väljer de flesta att blunda, sätta näsan i vädret och gå vidare. Jag personligen anser att ser man något man inte gillar talar man om det för den det berör. Misstänker man att någon far illa anmäler man det till en instans som kan ge hjälp. Det är en helt annan sak om det är personen i i fråga själv ställer en fråga på nätet, då är det lättare att förstå att behovet finns, men att diskutera andra människor som inte får ge sin version eller ens försvara sig är inte riktigt okej. Herregud människor haka inte upp er så mycket på hur andra lever sitt liv, lev ert eget och se till att vara lyckliga. Eller ja, så lycklig man kan vara under de omständigheter man lever i! Återigen, detta är MIN åsikt. Ingen behöver tycka som jag *L*

DET FORTSÄTTER SNÖA...

Men det går ingen nöd på mig, ännu... Snart ska jag iofs åka iväg och hämta lillskrutt och DÅ blir det nöd för plogbilen var precis förbi med en härlig liten vall som följd... *suck*





Jag fastnade framför datorn lekandes med massa bilder... HÄR kan man göra massor av kul med sina kort. Testa vettja *L*

LÄNGTAR...!

Till sol och värme... Bort med alla tjocka jackor och otympliga stövlar. Jag vill slippa sopa och skrapa bilen flera gånger om dagen. Grillad mat ÄR godare än stekt, och nej grillpanna ger inte samma smak. Morgonpromenaderna är otroligt mycket mysigare när gräset är fuktigt av morgondagg än gömt under en meter snö...

Ja ni hör ju själva det är dags för vår nu...

Så nu har jag drömt klart, på med kläderna och ut för att sopa rent bilen. Vi har fått en decimeter snö inatt. Jippie, tjoho, underbart... Jupp den sista hjärncellen brann upp när jag drog upp rullgardinen och tittade ur genom fönstret! *suck*

MIN SESSA...!

FAN!

Jag blir så less. Mest på mig själv! Min sociala fobi kommer göra mig till en ensam gammal nucka. Alla andra träffas och har kul, jag stannar hemma för jag tycker inte att jag duger. Jag gör aldrig någonting längre... Inget alls! Jag och F fick en vin/whiskeyproving av K i julklapp, jag gav bort min del till F's jobbarkompis för det var bland andra människor... Det kanske är så här mitt liv ska vara? hemma på ön, utan andra människor att prata med. Ja så är det nog, jag och ön. Åsså voffs förstås. Sen har jag ju Maria... Hon ser mig för den jag är. Med smink, utan smink... Hon har sett mig skratta och gråta. Hon vet att jag inte tycker om människor och det är okej med henne. Ja det är jag, ön, voffs och Maria. Helt okej, de flesta har inte ens en vovve... Eller en Maria! Sen har jag ju barnen, världens bästa barn. De kämpar hårt för att klara sig på egen hand. Det är INTE lätt att ha en mamma som aldrig går på föräldramöten eller skolfika, de är vana men jag vet att de inte tycker det är kul.
Förlåt kids, i mitt nästa liv kommer livet vara snällare mot mig, då ska jag vara den perfekta mamman. Promise! (finns den perfekta mamman eller blir jag den första?)

ETT ÅR!

Ett år är en lång tid. Ett år sedan kan kännas som igår. Ett år kan upplevas som en evighet. Hur man ser på tiden beror mycket på vad man fyller året med... Glädje och lycka gör att tiden flyger fram. Sorgen kan få tiden att bokstavligen stanna. Det första året, den första av alla dagar. Både sorgedagar och dagar som i vanliga fall är fyllda av ljus och glädje ska passera och upplevas en första gång... Idag är det ett år sedan 'Lulle' somnade in för gott, ett år sedan Lasse blev änkeman... Jag hoppas du haft ett fint år Lasse, fyllt av minnen. Jag hoppas 'Lulle' guppar på sin luftmadrass med sin 'dossyster' Sabina. Långt från kyla, sjukdom och annat elände ligger dom på sina madrasser och pratar om livet, skrattar och gråter... Väntar på sina älsklingar som bara ska leva färdigt först.

Vila i Frid Ulrika!

HUR SKULLE JAG KLARA MIG...?

Utan att veta vad Agneta Sjödin och KissPeter skriver till varandra på Facebook? Är inte det sånt man funderar på dagligen lixom? *L* Ehum, näe inte jag iaf, men återigen alla behöver inte vara som jag. Jag kan inte riktigt se nyhetesvärdet i det hela bara. Vad jag menar? Jo det står/stod att läsa i Expressens nätupplaga. "Agnetas kärlekshyllning..." Ser ni nyhetsvärdet?

Det är fortfarande halt på ön, inte lika illa som igår men både sand och saltbilen lyser med sin frånvaro. Det positiva med detta är ju att det är VÄLDIGT spännande både att promenera och köra bil. Jag tror att det är lika spännande som att delta typ i en James Bond film, ja jag tror det eftersom jag vet ju inte säkert ;-) Eller kanske som att hoppa bungy jump med gammal torkad lina, det kan funka men det kan lika gärna gå käpprätt ner i marken *L* Jag har inte testat det heller om jag ska vara ärlig!

Nähäpp på med kläderna igen för en till prommis med voffs innan det är dags att hämta Fjonkan. Till middag blir det spagetti och köttfärssås, föredrar man kalorifattiga alternativet som serveras så är det; köttfärs med färska champinjoner, lök, broccoli och tomater!

Tjing!

INTE EN METER TILL...

...tänker jag köra idag, inte en enda! Vi har inga vägar på ön, bara skridskobanor. Det kändes lite halvosäkert när jag körde till skolan i morse. Lite bättre när jag åkte till och från Maria och totalt inte alls bra nu när jag hämtade på fritids. Man riktigt kände hur bilen tappade fäste i kurvorna och gled utanför de uppkörda spåren. Med båda händerna på ratten, väldigt anpassad hastighet och huvudet på helspänn kom jag nästan hela vägen till skolan. På sista rakan innan skolparkeringen såg jag hur bilen framför mig tappade fäste, snurrade ett varv och hamnade i diket med fronten mot mig... Jag är såååå glad att jag höll avstånd (det gör jag ALLTID) och inte körde speciellt fort. Modden som bilen sprätte upp på vägen gjorde det om möjligt ännu halare och jag fick stopp på bilen ca en meter bortanför henne. Vilken tur att hon hamnade helt i diket för naturligtvis fick jag möte... Det var typ, fronta eller diket att välja på om jag inte fått stopp! Nu är vi hemma, Fjonkan får hoppa över dansen ikväll. Jag kör inte en meter till! Fan, jag som tycker att jag gjort det så bra hela vinter och det HAR jag... Men jag inser att för varje mil jag kör på hala vägar kommer jg närmare en avåkning. Jag vet att jag kör bil bra, håller avstånd och anpassar hastigheten till väglaget, tyvärr gör ju inte alla andra det och det kan drabba även mig... Det vet jag ju av egen erfarenhet och 19 år senare lider jag fortfarande av sviterna från den hemska olyckan!

MEN VAD HÄÄÄÄÄRLIGT!

Den som ändå vore en liten nalle... *drömmer mig bort*

Det är både svinkallt OCH snöar massor! kan det bli bättre? Jag tror inte det, lycka i en liten ask *spyyyr*. Det är halt och jag tycker inte det är kul att köra bil, jag som älskar att köra bil =( Det är säkert inte en extrem vinter, varken vad gäller kyla, snö eller längd men jag är så less nu. Mina händer gör ont, mitt ansikte gör ännu ondare och jag känner hur jag kommer närmre att på riktigt köra av vägen...
Jag vill ha vår nu, barmark och några få små plusgrader. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Annars då? Jo tack det knallar på. Lite trist att inte kunna vistas ute som jag vill, sover taskigt igen och längtan till Rhodos får mig att drömma mardrömmar om både det ena och det andra. Lilla (jag veeeet att hon är stor nu) Fjonkan är i skolan idag och jag ska ta med mig voffs på en kopp te hos Maria, med lite tur slutar det snöa också innan det är dags att hämta på fritids och då ska jag ta en mig en prommis! Ja roligare än så här blir det inte, jo jag skulle ju kunnat rabbla det självklara oxå, som att bädda, städa badrummet, dammsuga, laga mat och diska men det hade ju inte varit så kul att läsa om så jag hoppar över det idag *L*

HAPPY VALENTINES DAY...

Syskonkärlek ♥

Eller? Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig... Ska man ha en speciell dag för att visa att man älskar någon/några? Är det inte brukligt att visa sin kärlek till sina närmsta i stort sett varje dag? Det är i mitt tycke för många 'dagar'. Tulpanens, kanelbullens, hjärtats osv i all oändlighet! Behövs dom? Egentligen inte va? Det måste vara ännu ett sätt att få oss att konsumera mera. Jo vi kommer att äta en tårta ikväll, formad som ett hjärta eftersom Fjonkan vill det. Men vi hade lika gärna kunnat göra det vilken annan dag som helst. I vår familj visar vi kärlek alla årets dagar, med små gåvor, ord och god mat. Idag är som vilken vanlig måndag som helst...

Helgen som passerade var lugn. Lördagen bjöd på en långpromenad och ett besök på Stadiums outlet ute i Arlanda stad. Kvällen avslutades med spektaklet som kallas Melodifestival.... Söndagen började med en kräksjuk Fjonka redan klockan 05:30, jippie... NOT! Hon ficka stanna hemma med finaste K och vovven när vi åkte och kollade på stora E's innebandymatch och handlade lite god middagsmat. Idag är hon bättre men naturligtvis hemma från skolan!

Det är KALLT! Jävligt kallt! Mitt ansikte smärtar redan vid -5*, så att det just nu är -17* känns inte alls optimalt. Vovven skulle behöva promeneras (jag oxå för den delen) men det får vänta till temperaturen sjunkit till närmre -5* eller så...

Avlutar med årets bästa citat;
"Jag tänkte tacka för julkortet jag inte fick" Hahahahahahaha! Kanske finns det en anledning till det din dumma fan!